En skribent i konservativa Daily Mail beklagar sig över dagens moderna romance och vill tillbaka till den gamla goda tiden när hjältarna inte var fullt så känsliga och kännande, och hjältinnorna inte bröt ihop vid minsta motgång. Inte hade du sett Jane Eyre “moaning over cocktails” över hur jobbigt det är att Mr Rochester har sin exfru inspärrad på vinden? (Ungefär; stå och beklaga sig på ett cocktailparty). Eller Elizabeth Bennett(“Stolthet och fördom”) förtvivlat bläddra i självhjälpsböcker för att komma tillrätta med Mr Darcy…. gamla romanceveteranen Barbara Taylor Bradford håller med, och tycker att dagens hjältinnor är för lättkränkta, för självmedlidande och för mycket av offer. Hjältarna i sin tur saknar mod, styrka och hår på bröstet. Men överhuvudtaget verkar det handla om att moderniserade könsroller till viss del börjar märkas även i modern romance, där saker som skilsmässa, missfall och otrohet nu ska lösas genom terapi och inkännande manliga huvudpersoner, som enligt författaren helt enkelt är åt helvete för “touchy – feely” för att vara romantiska. (Och dessutom ger en falsk bild av verkligheten, enligt en uppriktig manlig läsare.) Av detta kommer det sig därför att unga kvinnliga läsare fortsätter att läsa traditionella Mills & Boone. Romance som genre verkar svår att uppdatera, ungefär som Melodifestivalen.
-
-
Jane i vinterskrud
Jag kan absolut tänka mig att Michael Nyqvist precis som den här recensenten verkar tycka, är pretty sen-sa-tio-nal som Mr Rochester i Dramatens uppsättning av Jane Eyre. Men det är stora skor att fylla, även för honom. Mr Rochester vann trots allt Mills&Boones tävling om mest romantiske hjälten. Detta trots att han är en patologisk dysterkvist, känslomässigt hämmad, har sin fru inlåst på vinden och inte direkt någon charmör precis och mot slutet blir han blind…
-
Take that, Mr Rochester
Mills & Boone har upprättat en lista över mest romantiske hjälten och Mr Rochester (“Jane Eyre”) vann! (Heathcliff i ”Svindlande höjder var förstås också där uppe på listan.) Trots att han är “prone to locking inconvenient ex-wives in his attic and fibbing about their existence”. (Trots att han har en tendens att låsa in störande exfruar på vinden och sedan försöka låtsas som ingenting.) Det är rätt intressant läsning om man vill göra en snabb-analys av hjältemässiga karaktärsdrag som verkar gå hem genom tiderna – inga insmickrande typer direkt men läs den roliga listan själva här.
Jag vet hursomhelst att en ny svensk roman/romancehjälte i historisk miljö kommer att äntra scenen/bokmarknaden nästa år – från Norge, dessutom. Och han kommer att nästan utklassa Edward Rochester, och ta Sveriges och kanske resten av världens kvinnor (och säkert flera män också) med storm…
-
Ikoniskt
Jag har tagit upp det här förut men jag är otroligt förtjust i illustrationskonsten som följer med äldre romanceromaner och veckotidningsfiktionen. Svenska veckotidningar behåller traditionen att illustrera fictionmaterialet med originalillustrationer. Det vore kul även om modeteckningarna kom tillbaka i reklamen, istället för som nu att det bara är foton. Jag tänkte lägga ut länken till gamla och nya Mills & Booneomslag igen därför. Ofta handlar dessutom skrivandet av veckotidningsnoveller som att följa givna förutsättningar, ibland även en bild. Och vem får inte en idé eller två av det giftgula omslaget till “The stepsister”? Eller känner det höstliga vemodet i ”Sweet are the ways”? Titlarna eller för den delen författarnamnen går ju inte riktigt av för hackor heller – Violet Winspear är lite av en favorit.
-
Tea and temptation
Det är innehaverskan till tesalongen Yumchaa i Soho i London som fått idé att anordna litterär salong för Mills & Booneläsare. (Mills & Boone är ett anrikt engelskt förlag för romanceböcker.) Om man läser hela artikeln här framgår det att romance-intresserade nu kan samlas den första tisdagen i månaden, dricka te och prata om sina drömmar att skriva en bestselling romance eller bara utbyta åsikter om sin senaste favortibok. Gå till www.yumchaa.co.uk. Jag tycker det är en sådan bra idé. Det behöver ju inte vara en caféägare (vi har inte så många tesalonger än i Sverige tyvärr) utan någon annan som anordnar någon typ av litterär salong för intresserade av en speciell genre. Jag är starkt för tanken på litterära salonger, precis som på AnnaMaria Lenngrens tid. Denna kväll medverkar också en gästtalare som skriver flera Mills & Booneromaner. ”Rumour has it that the world’s best loved romance publisher is looking for new talent and we are all hoping to get some hot tips.” Med andra ord; vill ni skriva på engelska så är Mills & Boone det brittiska alternativet för era manus. Gästtalaren Heidis visdomsord skulle kunna vara mina egna:” Det handlar om ett hantverk, och du kan inte fejka”. Läs mer i reportaget. Under kvällen diskuterades frågor som “Måste hjältinnan vara oskuld?” och “Gör dom det i alla böckerna, eller bara pratar dom om att göra det?”