Äldre tiders författare hade det inte lätt. De tvingades vara oerhört tillbakahållna när det gällde skildringar av kärlek och sex, även när de skrev rena kärleksromaner. Till och med i klassiker där den stora passionen bultar bakom hårt åtdragna korsetter hade de bokstavligen trånga ramar att röra sig inom. Forna tiders krav på sedlighet var som en sorts censur som måste ha känts frustrerande i olika bemärkelser. Här kan man läsa en rolig genomgång hur sådana som Jane Austen, Tolstoj och Charlotte Brontë kunnat tänkas skriva kärleksscener om de fått möjligheten. Eller, är det kanske ganska välgörande att de aldrig fick ”gå dit”, som vi vet är det svårt att skriva om sex och vem vet vad Dostojevskij hade hittat på om han bara fått chansen…
-
-
Att uppdatera en klassisk roman
Sex författare har fått i uppdrag att modernisera och skriva om varsin Jane Austenroman. (Den här övningen ingår i mina kurser i ”Att skriva för veckotidningar” fastän där är det några kända myter och sagor man ska använda.) Nu kommer i alla fall nästa bok, Sense and sensibility (Förnuft och känsla) moderniserad av Joanna Trollope. Knepet är att behålla de tidlösa konflikterna och scenerna och bokens tema – men förlägga det hela till en trovärdig nutid. Tydligen har Trollope lyckats väldigt bra. Systrarna Dashwood i nya boken kallade M, Mags och Ellie är särkullsbarn som står utan legala rättigheter när de blir föräldrarlösa. Den hyperkänsliga Marianne Dashwood är trovärdigt återfödd till en sårbar och intensivt kännande tonårstjej som inte bara blir lämnad av sin första kille, snyggingen Willoughby, utan också utlämnad i en filmsnutt som han lägger ut på Youtube. Speciellt det psykologisk vässade porträttet av den tonåriga Mariannes vilda kärlekssorg och känslor av våldsam förudmjukelse ger recensenten darriga händer av förtjusning. Och visst känner man (igen) Marianne?