Det är på tiden att fler skriver om verkliga och påhittade kvinnliga karaktärer och öden genom historien, historieböckerna är fyllda av män som vi alla vet. Här är en boklista på fascinerande kvinnliga historiska gestalter, från Hester Prynne i Den röda bokstaven om amerikanska puritaner på 1600talet, till Orlando av Virginia Woolf. När det gäller dito svenska kan jag komma på historiska kvinnoskildringar ur arbetar- och småstadsmiljöer, som Moa Martinsson och Kerstin Ekmans böcker, men inte så många från högborgerliga, adliga eller kungliga dito… Därför är jag minst sagt exalterad över denna utställning på Skarhult slott Den dolda kvinnomakten, med syfte att visa upp just de kvinnorna som drivit slottet under fem olika generationer. I synnerhet som det ser ut som att jag får besöka den tillsammans med Simona Ahrnstedt, författare av historiska kärleksromaner extraordinaire. (Kvinnan på bilden är Beata von Königsmark som köpte slottet som ung flicka ”för egna pengar” på 1500talet och sedan drev det i 62 år.) Här kan man läsa Catarina Burmans artikel om projektet och medföljande antalogi.
-
-
Historiskt riktigt eller fiktivt?
Att skriva historiska romaner ställer specifika krav, och som författare kan man känna tveksamhet inför att skriva om historiska gestalter och miljöer vad gäller hur mycket man får hitta på. Tänk om någon poppar upp som gubben i lådan och läxar upp en om att sådär var det inte alls hos Kristina av Holstein-Gottorp!! Och hur ska man använda sin research? Detta och liknande frågor kan man läsa om utförligt här. Men svaret är ändå att man som romanförfattare har i princip fria händer att låta fantasin flyga när man väl förklarat för läsaren att ens manus är baserat på verkliga eller historiska händelser utan att vara fakta. ”Du är romanförfattare inte historielärare och ditt jobb är att få ihop en underhållande historia inte utbilda läsarna.” Det är dock det här med research, som kommer i ett senare inlägg…