Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. En kort genomgång av historical romancegenren

    av

    historical romance

    Nu när många sitter och skriver allt vad de orkar inför Harlequins stora Författartävling kan det vara bra med en snabb genomgång av genren som utgör basen för utgivningen: romance, i synnerhet historical romance. (Okej jag vet att genren som efterfrågas för tävlingen är feelgood men ändå…) Denna förut så populära genre har börjat svikta på senare tid, eller rättare sagt, den är inte helt sig lik. En anledning är hur starkt erotisk litteratur kommit (!) och den historiska kontexten i till exempel den så kallade Regencyromanceromanen gör att det är svårare att få hjältinnan i säng med hjälten. Mindre sex alltså. En annan undervariant i genren som inte är lika vanlig längre är medeltidsromance. Läsarna förknippar det för mycket med pesten, smuts och trälar, inte med romantik, vackra kläder och hett sex. Att det går att ge en genre på väg ut nytt liv visar dock inte minst Simona Ahrnstedt vår svenska romancedrottning med sin Betvingade. Till den historiska romanceromanen hör också Vilda Västernromanen (cowboys) och ganska nytt på fronten (!) är Andra världskriget, vikingaromance och det forntida Egyptien. Det är det som är så kul med romance; du är fri att botanisera i olika epoker och miljöer och genrens så kallade ”tropes” eller genrespecifika grepp och mallar gör att mycket är givet på förhand när du börjar skriva, vilket kan vara ganska befriande.

  2. Det var en gång…

    av

    slott

    En stor del av att skriva historiska romaner handlar om att göra sin research, även om man sedan frångår eller fantiserar om eller spinner vidare på verkliga förhållanden – hittar på med andra ord. Jag pratade med en fantasyförfattare som var enormt noga med trovärdiga tekniska detaljer vad gällde utrustning, vapen och kläder för att förankra berättelsen och skapa realism – detta trots att han förlagt handlingen helt till en påhittad värld. Det är med andra ord genom ett noggrant förarbete angående hur det var som du förankrar din roman i historisk verklighet och skänker den trovärdighet. Annars blir det saga. Sociala och politiska och ekonomiska omständigheter när det begav sig måste stämma. Som romanförfattare är du dock fri att spekulera fritt i vad Kristina av Holstein Gottorp pysslade med på slottet när ingen såg på…  Simona Ahrnstedt har skrivit mycket om nyttan och vikten av research.

  3. Historiskt riktigt eller fiktivt?

    av

    the white queen

    Att skriva historiska romaner ställer specifika krav, och som författare kan man känna tveksamhet inför att skriva om historiska gestalter och miljöer vad gäller hur mycket man får hitta på. Tänk om någon poppar upp som gubben i lådan och läxar upp en om att sådär var det inte alls hos Kristina av Holstein-Gottorp!! Och hur ska man använda sin research? Detta och liknande frågor kan man läsa om utförligt här. Men svaret är ändå att man som romanförfattare har i princip fria händer att låta fantasin flyga när man väl förklarat för läsaren att ens manus är baserat på verkliga eller historiska händelser utan att vara fakta. ”Du är romanförfattare inte historielärare och ditt jobb är att få ihop en underhållande historia inte utbilda läsarna.” Det är dock det här med research, som kommer i ett senare inlägg…

  4. Philippas väg

    av

    the white queen

    Philippa Gregory som skrivit en stor mängd historiska romaner, bland andra The white queen, berättar om sina dagliga vanor och skrivarrutiner och även om hur hon kom in på det här med att bli författare överhuvudtaget vilket var mer eller mindre en slump:  ”And while I was waiting to go to interviews and whatnot, I wrote my first novel, and it was published and it became an international bestseller. So I thought, well, I’ll do this for a bit!” P G var doktorand i historia och skrev lite vid sidan om och resten av bokstavligen historia. Kanske finns det en lärdom här: istället för att slå sitt huvud blodigt i strävan efter att bli Författare så skriver mer som en lustfylld bisyssla eller hobby om just det man är intresserad av eller har som yrke och vips så har man en läst och älskad mångmiljonsäljare på sina händer.

  5. Håll dig till reglerna

    av

    romance-och-erotikböcker

    Att sätta sig in i vad som skiljer olika erotiska genrer åt är mer komplicerat än att läsa Krig och Fred. Skillnaden mellan romance och erotic romance är att i förstnämnda fallet träffas kärleksparet och sedan går handlingen ut på att de till slut ska få till det. Detta säger Tiffany Reisz, författaren till The siren. I erotic romance inleds relationen med sex och sedan handlar det om hur paret gradvis blir kära. Vill man ha en ordentlig genomgång av erotikgenrens olika subgenrer och kategorier kan man läsa här.

    ”In erotic romance, sex is necessary for plot and character development; without it the story wouldn’t make sense. To qualify as a romance, a book must have a Happily Ever After (HEA) for the two main characters. Erotica focuses on a single person’s sexual journey and doesn’t need to have an HEA.”

    Okej? Du behöver ingen HEA om du skriver erotik. Men erotik är inte samma sak som romantic erotica… eller jag menar erotic romance!

    Det finns erotic romance, erotica, sexy romance, bara vanlig romance och på andra änden av skalan finns det ren porr. Alla dessa subgenrer utmärks av på vilket sätt sexet samspelar med intrigen och karaktärsskildringen. I sexy romance finns mycket sex som dock inte har att göra så mycket med resten av handlingen, i porrgenren är resten av handlingen är helt försumbar, det handlar bara om sex. Jag vet att många känner sig kallade att skriva just erotiska böcker så detta kanske kan vara bra att veta. Erotic romance typ Fifty shades of  Gray präglas av att sexet ingår som en elementär del i intrigen och karaktärernas utveckling, snarare än att vara ett nöje som karaktärerna ägnar sig åt när de inte är inbegripna i resten av handlingen. Att på detta sätt använda sex som drivkraft och motor för hela historien är vad som skiljer te x Fifty shades of Gray från resten. Och det är det man ska satsa på…

  6. Skördat i romancerabatten

    av

    Eftersom det är romancetider just nu – kungligt bröllop, försommar, Simona Ahrnstedts debut – så borde det vara läge för boktips i genren, som jag hämtat här. Visst gillar man titlar som “The forbidden rose” eller “Married by morning”. Som gästförfattaren, bloggaren Sarah Wendell uttrycker det; “ En bra romancebok är som en perfekt dag på stranden; underbar och vederkvickande från början till slut.” Utan att gå in på detaljer för mycket (ni får läsa hela artikeln själva) så ger Sarah några axplock ur romanceskörden kategoriserade som “ För länge sedan”, “ Här och nu” och “Kanske här och nu med läskiga inslag”.  Det står också att förlaget Harlequin startat upp en sida bara med digital utgivning – Carina Press –  där man laddar ner önskad titel direkt till sin ebokläsare.

  7. Take that, Mr Rochester

    av

    wuthering-heights

    Mills & Boone har upprättat en lista över mest romantiske hjälten och Mr Rochester (“Jane Eyre”) vann! (Heathcliff i ”Svindlande höjder var förstås också där uppe på listan.) Trots att han är “prone to locking inconvenient ex-wives in his attic and fibbing about their existence”. (Trots att han har en tendens att låsa in störande exfruar på vinden och sedan försöka låtsas som ingenting.) Det är rätt intressant läsning om man vill göra en snabb-analys av hjältemässiga karaktärsdrag som verkar gå hem genom tiderna – inga insmickrande typer direkt men läs den roliga listan själva här.

    Jag vet hursomhelst att en ny svensk roman/romancehjälte i historisk miljö kommer att äntra scenen/bokmarknaden nästa år – från Norge, dessutom. Och han kommer att nästan utklassa Edward Rochester, och ta Sveriges och kanske resten av världens kvinnor (och säkert flera män också) med storm…

  8. Barbara, Barbara och OMG… mer Barbara

    av

     

    OldRectoryJag vet inte riktigt vad man ska kalla Barbara Erskines genre för, men det skrivs otroligt få sådana här böcker i Sverige, vad jag vet. Det hela handlar om en sorts historisk romantic suspense, med en övernaturlig twist. Historisk spökromantik. Ibland dominerar det historiska temat och Erskine förflyttar handlingen nästan helt till 1100talet Skottland, men de jag gillar bäst förenar suspense och spökerier i någon sorts Essexgothic. (Essex är ett county i sydöstra England dit jäktade Londonbor flyttar för att leva rustikt lantliv.) Erskines typiska intrig involverar jäktade storstadspar som tror att de ska undkomma karriärstressen genom att flytta ut på landet i gamla prästgårdar bara för att förföljas av mystiska apparitioner och ondskefulla energier som gör deras liv till ett helvete. Ekon från det förflutna, sagor och legender, yonder and yore, tränger sig på i moderniteten och husrenoveringen. Ett typiskt tema är hur huvudpersonen måset färdas tillbaka i det förflutna eller lösa något som spökena försöker förmedla – ibland kopplat till hennes egen personliga historia. Upplösningen innebär att länken mellan nutid och förflutet får en förklaring, blir logisk. Man kan tycka vad man vill om hur Erskine bränner av en halsbrytande handling och svingar sig mellan genrerna – hon utnyttjar fantasins och berättandets kraft på ett väldigt underhållande sätt.

  9. ”The plots are robust!”

    av

    Judith Hawley, professor i engelska vid University of London har intressanta synpunkter i en artikel här, om “The values of Jane Austen”.

    Ms Hawley verkar tycka att de senaste årens tvbearbetningar av Austen har bortsett från hur böckerna speglar den tidens moraliska koder och värderingar och därmed har intrigerna urholkats. Tvserierna och filmerna blir lätt mer av kostymdramer där man enbart kränger romanserna och kärleksstoryn. Det blir “tjejer i muslinklänningar som mentalt har leggings på sig” och alltså uppför sig och tänker ungefär som moderna kvinnor. Man har tagit Emma hur hennes historiska, sociala, georgianska sammanhang med dess uppförandekoder och värderingar och försöker omvänt göra en vanlig ung tjej (inklusive leggings) av “a Regency heroine”. Allt för att göra historierna så tillgängliga för en ung modern publik. Något går förlorat i processen tycker Hawley:

    “Her heroines are concerned about money but not about instant gratification; they’re independent minded but work within codes of politeness, gentility and deference which are largely alien to modern sensibilities. If you ignore the social relations that pertained in Austen’s day, then some of the behaviour and plot will not make sense.” (Min kursivering.) Hawkins tycker dock att böckerna är i högsta grad bearbetningsbara. Intrigerna håller – the plots are robust – och man ska inte behandla Austen som ett museeföremål. Äsch läs artikeln ur the Daily Telegraph istället. Det är intressant iallafall, det här med hur “dammig” man ska vara när man skriver historiska romaner, hur trogen den tidens seder och bruk, och hur en uppdatering ska ske så att det inte blir Emma in leggings…