Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Lär och skriv II

    av

    Snart är det höst och varför inte fira den genom att gå en av Falkens Författarskolas alla roliga, intressanta skrivarkurser? (Jag ser att kvinnan på bilden ser väldigt sur ut men hon är nog koncentrerad.) De flesta av dem på distans vilket beyder att man kan börja när man vill, och sedan gå kursen i sin egen takt via nätet. Läs mer här, där kan du också ladda ner höstens program som PDFfil.

  2. Lär och skriv

    av

     

    Nu när vårterminen rullat igång vill jag slå ett slag för alla skrivkurser som ges på Falkens författarskola i Göteborg i vår. Jag tycker faktiskt själv, trots att jag är lärare där och alltså partisk, att utbudet av distanskurser är ovanligt brett och roligt – allt från journalistik till dramatik, poesi och så förstås min egen “Att skriva följetongar för veckopressen” som blivit riktigt populär! Kanske för att man lär sig dels att skriva för en specifik marknad som faktiskt efterfrågar material (säg det förlag som gör det…), dels för att man lär sig ett hantverk som man förstås har nytta av i allt man väljer att skriva. Sedan har vi ju kursen “Skriv om ditt liv” som nu ges som helgkurs i mars; ett spännande och utvecklande sätt att närma sig berättelsen om sig själv och sitt eget livs historia. Anmälan görs bäst här. Eller kontakta mig för mer info!

  3. Alla kan bli författare, typ.

    av

    I en artikel på Salon.com pekas självbiografin ut som ett lite enklare sätt att ta sig in i bokbranschen än den vanliga romanen. Kanske därför genren blivit så stor. “Alla” har en historia att berätta, och branschen törstar efter just sanna historier. De finns i en lockelse i det autentiska, samtidigt som den självbiografiska formen avdramatiserar skrivandet. Ingen kommer att ställa samma formmässiga, litterära krav som på en roman, det är det faktum att historien i sig antas vara sann som utgör själva läsvärdet. James Frey misslyckades med att kränga “A million little pieces” som roman men lyckades när han sålde in den som en självbiografisk berättelse, den om en knarkares väg ut ur droghelvetet (trots att den var till stor del uppdiktad). Alla verkar också överens om att skiljelinjen mellan memoar och roman är ganska suddig och fluktuerande. Vem minns egentligen i detalj samtal man hade för tio år sedan, och kan återge dem i detalj? Chansen är rätt stor att man fyller i med uppdiktat stoff…Vill man lära sig skriva självbiografiskt leder jag hursomhelst en kurs i ämnet här på Falkens Författarskola, och här kan man läsa en artikel i ämnet.

  4. Manskapet

    av

     

    blå rosorJag fastnade för bilden i reportaget om romance-salong i London. Det fanns ju en man med på bilden. Fast det verkar som om romance writing är lite av en folkrörelse i England och USA. På tesalongen är gästerna mellan 18 och 88 år.  I eftermiddags hade jag iallafall nöjet att träffa en äkta manlig veckotidningsförfattare! Han heter Hans Karlsson och är journalist och frilansskribent. Vi pratade lite om hur det är för en kille att skriva för en så kvinnodominerad målgrupp som Allers- et c läsarna, och alltid ur en kvinnlig synvinkel. Hans trodde egentligen inte att det gjorde någon skillnad. (Inte jag heller). Hans hjältinnor är självständiga och han brukar inte ha så mycket romans, alltså kärlek, med i det hela. Utan koncentrera sig på en bra handling. Med andra ord vi skriver nog lite på samma sätt, tror jag.  Mindre hjärta och smärta än vad man kanske tror. Vill ni höra mig och Hans föreläsa om detta att skriva för veckotidningar på Falkens Författarskola i höst så kan ni få information och anmäla er här.