Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Svårt att få till det?

    av

    smart bitches romance

    Vad gör en bra sexscen i böckernas värld och hur ska man skriva den? Varför finns det till och med en utmärkelse för just dåligt skriven sex (Bad Sex in Fiction Award ) och inte i något annat område. Visst impliceras med detta att det föreligger (!) en risk för att det ska kunna bli helt katastrofalt dåligt och helt fel just när det handlar om sex i litteraturen. På mycket nyttiga bloggen Smart bitches trashy books går en av romanceälskarna igenom tio sexscener hon älskar och varför, sexscener som inte är där bara för att reta sinnena utan visa på karaktärsutveckling och intimitet, där sexet är ”genomsyrat av känsla”. Satt i ett dynamiskt emotionellt sammanhang kan man kanske säga.

  2. Föregångare

    av

    bannlysta böcker

    De flesta manus jag läser i egenskap av lektör innehåller sexscener som en ganska ofrånkomlig del av en längre historia (i synnerhet om det handlar om en modern relationsroman.) Erotisk fiction börjar bli stort som genre. Men att skriva om sex har inte alltid varit så okontroversiellt som idag, och här kan man snabbt allmänbilda sig lite om den erotiska litteraturens ibland bannlysta historia. Att Erica Jong fick dödshot när Rädd för att flyga gavs ut 1973 visar kanske att hon bröt en del barriärer.

  3. Dåligt i sängen

    av

    erotiskt

    Succén med E L James Fyra nyanser av honom börjar synas i de stora förlagens utgivning. Visserligen har det getts ut erotisk litteratur i Sverige förut men något liknande den anglosaxiska bokvärldens utbud av bonkbusters, romance och Harlequin Haze, Blaze och Daze och allt vad det heter har vi inte riktigt haft. Nya titlar på seriösa förlag i den lägsta genren av dem alla – erotisk fiktion – tas emot med en stor del misstro och skepticism. Den air av obekymrat nöje, förförelse och allmänt lattjolajbans som omger erotisk fiction och bokgenren romance  i den engelsktalande bloggvärlden är svårt att uppbåda här. Men det verkar inte vara sexet i sig som skapar leda och upprördhet utan mer den omgivande ramen, handlingen och relationerna och maktförhållandena mellan de inblandade parterna. Som inte håller måttet eller upplevs som hopplöst konventionellt eller ekande tomt. Kanske finns det en hel del sanning i att det är just handlingen, dramaturgin och karaktärerna man ska lägga krutet så löser sig sexscenerna av sig själva, som en naturlig följd så att säga. Simona Arhnstedt står ohotad när det gäller en lyckad kombination med sina välskrivna romanceromaner med erotik och stark dramatisk handling.