Egentligen gillar jag inte ordet chic lit, som känns nedsättande och varför skulle vissa böcker attrahera enbart kvinnliga läsare? Men det kan vara värt att ta upp ämnet i samband med att det tydligen numera finns en underkategori som kallas för ”chick lit noir”. Här finns det mer attityd eller ”edge”, det rosa diset är ersatt av en mer realistisk syn på tillvaron och förhållanden och hur kärleken kan ställa till det. Och slutet behöver inte nödvändigtvis vara lyckligt. Här kan man läsa en intervju med chicklitnoirförfattaren Jane Fallon. Jag tänker på begreppet ”feel bad” som används för vissa böcker där handlingen skickligt drivs från illa till värre. Två svenska romaner som skulle kunna inordnas under begreppet feelbad är Pernilla Alms Alltid du och Anna Lönnqvists Tills kärleken skiljer oss (Ordberoende förlag), båda excellenta romaner som man läser med andan i halsen och stigande puls.
-
-
The mother of chick-lit
Att det inte är varken Candace Bushnell eller Marian Keyes har jag vetat sedan jag läste om Rona Jaffes ”The best of everything” i en Vanity Fair för några år sedan… Nu kan man få tag i boken, som nu ges ut igen och det finns en film också från 1958, med Joan Crawford. Om man tänker sig en historia som förbigår de manliga cheferna på reklambyrån i Mad Men för att istället sikta in sig på de hårt arbetande kontorsflickorna – Madison Avenue working girls i New York i slutet av femtiotalet – förstår man. Det här tjejgänget, Caroline, Gregg, April och Amanda, har börjat inse att världen i princip står öppen för dem vad gäller sex, yrkesliv och familjebildning och hur de nu vill kombinera är upp till de själva, de inte bara kan utan bör skaffa sig the best of everything med samma frihet som sina manliga generationskamrater. This is a novel that believes in the power of fiction to influence, inspire, transform. Läs mer om modern kvinnohistoria i bladvändande , läsa-i-badet-bestsellerformat här och här.