Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Gåtfullheten i centrum

    av

    måne 2

    Bara för att man skriver rysare, skräck och fantasy måste man inte berätta allt. Eller kanske är det så att det blir själva definitionen av dessa genrer; att vissa saker finns som man inte kan förklara. Självklart ska man ge läsaren svar och lösningar i slutet, men om det finns något oförklarat, något som förblir höljt i mystik och gåtfullhet, så kan det vara ett kraftfullt berättarmässigt grepp. Alla som sett tevefilmen Picnic at Hangin´ rock eller Utflykt i det okända minns att det i centrum av handlingen fanns ett stort, oförklarat mysterium. Vad hände flickorna som försvann under utflykten och aldrig kom tillbaka? Vi får aldrig svaren. Det viktiga är konsekvenserna av det mystiska i handlingen, inte att gå till botten med det som skapar mystiken. När Nostromo landar på den främmande planeten varifrån all ondska i filmen Alien härrör får vi bara oss serverade ett stort mysterium kring civilisationen de upptäcker. Inga svar, om vilka och när och varför den gick under? Det är följderna av besättningens upptäckt som blir filmens handling, när de råkar ha närkontakt med en överlevande (väldigt fientlig) livsform på planeten. Mystik och gåtfullhet och det oförklarade dröjer kvar hos läsaren och kryper innanför skinnet.

  2. Att skriva feelgood

    av

    feelgood genre

    Feelgood är genren som ska få läsaren eller tittaren att må bra. Och anledningen till att man mår bra är känslan av lyckligt slut, av att allting ordnar sig och att folk egentligen är snälla och vill varandra väl. Exempel på författare i feelgoodgenren är Åsa Hellberg, Jonas Jonasson, Catarina Ingelman Sundberg och Kajsa Ingemarsson. Med det kommer att själva problemen eller intrigen som driver handlingen inte får vara alltför djupa, seriösa eller svåra. Livets mer solkiga, krävande, tragiska eller svarta sidor som svår sjukdom, missbruk eller katastrofer kan upplevas som för svåra att skapa en underhållande handling av där allt slutar bra. Feelgood handlar om eskapism i kombination med det vardagliga. Knepet är att ändå förvandla hyfsat igenkännliga problem oftast om relationer och kärlek till en underhållande handling, full av komplikationer och förvecklingar. Det lyckliga slutet föranleds av hinder, missförstånd och allt som kan gå fel på vägen, som i det här klippet ur filmen Love actually. Gärna på ett sätt som får läsarna att skratta. Ett tips om ni vill skriva feelgood är att bläddra igenom just de klipp ur den filmen som finns på youtube. Det bör finnas en sorglös ton och en humor och helt enkelt charm. Och värme.

  3. Att skriva en romantiska komedi

    av

    romcom-300x199

    Det här gäller film men funkar ju lika bra om man vill skriva en roman i genren:

    En romantisk komedi måste ha som huvudintrig att paret i centrum ska få varandra på slutet. Men det bör också finnas en övergripande ramhandling eller fråga, som i När Harry möter Sally där frågan är om det för en heterosexuell man och dito kvinna funkar att bara vara vänner (utan sex)? I Mångalen handlar det om att nöja sig (med det man har) eller inte och vad händer när man slutar nöja sig. I Fyra bröllop och en begravning om när det egentligen är dags att välja, bestämma sig och sluta leta.

    Det är bra med viss personlig erfarenhet för att kunna skriva en romantisk komedi. Inte minst för att på ett trovärdigt sätt kunna ge gestalt åt känslor och reaktioner i romantikens förvirrande värld… Många författare tror att de måste stänga sin sig på sin kammare för att det ska bli bra, men personlig livserfarenhet ger trovärdighet och rätt tonträff.

    Skapa karaktärer som är lite förvirrade och inte helt säkra på vad de vill. Det här borde ju strida mot budordet om att alla karaktärer ska ha ett mål. Men å andra sidan är extremt målmedvetenhet ingen bra förutsättning för att hitta kärleken. Det har nog många upplevt som skriver en noggrann  lista över önskvärda egenskaper hos en blivande partner på en dejtingsajt och därmed effektivt rensar ut alla som inte stämmer även om det innebär 98 % av kandidaterna. I den romantiska komedin gör kärleken karaktärerna mänskligt osäkra, sårbara och villrådiga.

  4. Skriva för YAläsarna – young adult

    av

    hjältinna (1)

    Tyvärr hittar jag inte länken till denna lite halvt på skojartikel om hur du skriver i genren YA, alltså Young Adult. Exempel är Divergent och Hungerspelen. Vissa säger att de riktar sig till läsare mellan 14 – 17, andra att målgruppen är upp mot 25 år. Fantasy eller sci fi är en populär genre att skriva i men det finns också kärleksromaner á la Förr eller senare exploderar jag. Huvudpersonen är ung, oftast kvinna, kanske till och med fortfarande i skolan (gymnasiet). Ja tänk bara på tjejerna i Cirkeln.

    Hursomhelst, här är några gemensamma drag för YAböcker i allafall när det handlar om fantasy:

    • Flera delar eller iallafall en trilogi. Minst.
    • Skapa en detaljerad värld. (Men undvik exposition alltså långa sjok av beskrivningar, mitt tips)
    • Ge protagonisten ett uppdrag. Det ska vara ganska betungande dessutom, typ rädda världen
    • Inkludera en kärlekshistoria, dock kantad av problem
    • Seger; huvudpersonen vinner men till ett fruktansvärt högt pris eller iallafall att någon bikaraktär dör
    • Protagonisten är kvinnlig och både starkt och modig. Hon är bra på att handskas med vapen och blir en duktig krigare (för att hon måste)
    • Den manlige huvudpersonen är en känslig, komplicerad typ
    • Inkludera ett föremål från huvudpersonens förflutna i den ”vanliga världen”, ett memento. Ett smycke hon ärvt, något hemifrån, en leksak eller något som tillhört den familj hon tvingats lämna bakom sig
  5. Använd hjärnan i skrivandet

    av

    hjärna

    Visst blir man grymt intresserad av att läsa Lisa Crons skrivarhandbok Wired for story. Den tar upp författandet ur det neurologisk synvinkel, med hjälp av kunskap om hur hjärnan fungerar. Ju mer du vet om detta, desto snabbare och mer effektivt kan du koppla ett grepp om läsaren för ju bättre kan du möta förväntningarna som finns inbyggda på vad som upplevs som en bra, engagerande, spännande et c historia. Vår mänskliga hjärna är konstruerad (wired) för att vilja ha berättelser, eller story. ”En bra berättelse upplevs inte som en illusion av vår hjärna, utan som verklighet.” Cryer om jag förstår det rätt är ute efter att kartlägga det där mystiska som gör att en läsare dras med och in i en viss handling. Men det handlar inte om  dialogen, inte stilen, inte levande karaktärer. Läs boken och lär er vad detta är!

    What has us hooked is something else altogether, something that underlies them, secretly bringing them to life: story, as our brain understands it.

    (Lisa Cron, http://wiredforstory.com/wired-for-story/)

  6. Måste man tänka i målgrupp?

    av

    divergent

    Det här har börjat komma upp i refuseringar och förlagsutlåtanden som jag läser via mina klienter. Bokmarknaden blir allt mer nischad i genrer och åldergrupper och marknadstänkandet blir allt tydligare. För mig är egentligen begreppet ”målgrupp” helt fel när det gäller läsande. Ordet påminner väldigt mycket om ”target audience” som redan gjort sitt för att förändra till exempel filmutbudet i grunden. Men en snabb koll på baksidestexterna på några nya pockets intygar att pakteringen inkluderar även läsarnas tänkte ålder. Som man kan läsa mer om här görs det skillnad på ”teen fiction” och ”Y A” – Young adults. Och ni kan kolla in själva var gränserna går… Men läser man en definition på Y A så handlar det om läsare från gymnasieåldern och fram till 25 år ungefär. Sedan ska man inte glömma att läsarna inte vet sitt eget bästa alltid och glatt kastar sig över böcker för åldrar långt under eller över sin egen. ”Cirkeln” även om karaktärerna gick i gymnasiet hade inte blivit den hit den blev om den bara lästs av gymnasister. Och om boken är tänkt för läsare i en viss åldergrupp måste huvudkaraktärerna vara lika gammal? Komplext ämne som man kan diskutera länge (eller läs här inklusive kommentarerna). (Bilden från filmatiseringen av Veronica Roths Divergent.)

  7. Simonas samlade romancebloggar

    av

    romance bloggar

    Sveriges romancedrottning Simona Ahrnstedt har gjort oss välgärningen att sammanställa sina bästa romancebloggar, både svenska och utländska. Jag är fortfarande lite överraskad över att så få romancemanus når min lektörsinbox ;). Man kan gå kurserna som Simona ger i ämnet för att lära sig skriva romance, och såklart läsa massor med böcker i genren. Som någon påpekade; vem du än är så finns det en romance för dig. Genren rymmer sådan oerhörd mångfald samtidigt som den precis som alla genrer är skriven utifrån en styrande mall, en form. Många kanske tvekar inför just detta men faktum är att det är otroligt frigörande just med begränsningar och att jobba lite utifrån ett “recept”.

  8. … och genusöverskridande

    av

    sci fi

    Denne kolumnist och science fictionälskare uppmanar utövare inom genren att tänka mer bortom traditionella könsidentiteterna och acceptera framtidens queera natur. Även om sci-fi som genre  iallafall för mig kan vara okonventionell på den här fronten så tror jag han har rätt. Inte minst inom spelkulturen kan porträtten av kvinnliga spelkaraktärer kännas stereotypa och misogyna. Sci-fi som litterär genre var samtidigt tidig med att utforska allt annat än vedertagna könsidentiteter, det hör liksom till ämnet (framtiden, fantasi, teknologi) där allting är möjligt.  “Sci-ifi slits mellan sin högre mission att utforska framtiden och sin lägre funktion att underhålla massorna”  för att citera artikeln. Att vända och vrida på begreppen och tänka i nya banor står inte polaritet till kommersiell bärkraft, med andra ord det måste inte vara konservativt och stereotypt för att locka massorna. Och här hittade jag faktiskt några sci-firomaner med hbtq-tema. Eller som rubriken lyder; Transgender Paranormal and Sci-Fi Romance of the month!

  9. Bli genreöverskridande!

    av

    game of thrones

    Fördomar mot genrelitteratur hindrar många från att få sig härliga läsupplevelser har jag vetat sedan länge. (Man kan läsa en intressant artikel om ämnet här.) Man kan dessutom vara så inkörd på en genre att man reflexmässigt dissar andra – en man skulle helst inte bli fångad död med en romance i händerna, och kvinnor känner instinktivt att fantasy, sci-fi och skräck är tråkigt… Så synd. Manliga läsare verkar inte fatta hur ofattbart mycket snusk, erotik och sex de missar i skriven form, dessutom ur ett upplysande kvinnligt perspektiv. Kvinnliga läsare verkar inte fatta att just de genrer de dissar kan innehålla de mest överskridande och komplexa – och ofta definitivt oromantiska – kvinnoporträtten. De författare som lyckas överskrida en genres mer dammiga formler lyckas oftare attrahera läsare av båda könen och därmed en mycket större publik.

     

  10. « Föregående sida Nästa sida »