Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Baksidan av författarlivet

    av

    författarens dilemma

    Eller framsidan kanske är ett bättre ord. Att vara författare idag oavsett om du är egenpublicerad eller ej, innebär i tilltagande grad att du blir tvungen att själv vara med och sälja din bok och därmed odla en offentlig profil. Varesig det är genom en marknadsföringsplan som innebär hög närvaro på sociala medier eller att gästa events för att kränga just din bok som Björn af Kleen berättar om här, en upplevelse av utsatthet som får honom att känna sig som ett barn som ska ackorderas ut på fattighuset. Eller att sitta på Bokmässan  där antalet väntande i signeringskön är ett isande tydligt bevis på hur populär du och din bok är eller inte är. Inte bara är det påfrestande i sig, det är förmodligen extra påfrestande för en person som helst vill uttrycka sig genom orden och kanske till och med är introvert, medieskygg och inte orkar tänka på hur hen ter sig i tevesoffan eller strålkastarnas sken.

     

  2. ”Kulturarbete är inte fabriksarbete”

    av

    lisbeth

    Undvek att blogga om det faktum att Stieg Larssons karaktärer skulle återuppstå tack vare Nordstedst och David Lagerkrantz, för det kändes inte som en konstnärligt intressant nyhet. Här i en intervju med engelska The Independent sopar Larssons sambo Eva Gabrielsson även hon mattan med idén om att skriva en fortsättning på Millenniumtrilogin, som hon ser som ett uttryck för allt S L hatade; girighet, kommersialism och urvattnande av ett konstnärligt verk. ”Ingen skulle få för sig att måla om Picassos figurer och tjäna pengar på, det ingen skulle sno Brechts karaktärer och skriva en ny pjäs om dem.” Utan att bli anklagade för plagiat.

  3. Tänk globalt, skriv lokalt

    av

    De redan döda

    Svenske Robert Karjel har internationell bakgrund (som löjtnant med tjänstgöring i Indiska oceanen bland annat) och översatte själv sitt manus om SÄPOagenten  Ernst Grip tillsammans med en vän. Projektet  The Swede (” en mix mellan John le Carré och Homeland”) såldes in på Frankfurts bokmässa till Harper Collins förlag för ett sexsiffrigt belopp i dollar och en amerikansk teveversion är i faggorna. Där ser man, håll hårt i era engelsktalande vänner som kan ge ert manus en engelsk språkdräkt och internationell potential.

     

  4. ”Det är som Youtube för böcker”

    av

    wattpad

    Har aldrig hört talas om detta förrän jag läste denna intervju med Margaret Atwood. Wattpad är ett community på nätet för författare där alla som vill kan ladda upp sin berättelse och alla som vill kan läsa den á la Kapitel 1. Publicerade texter är som synes indelade efter genrer och  ”annat” och kan vara hur långa eller korta som helst.  På den svenska delen kan du läsa och ladda upp texter på svenska. Berättelserna är i fokus, inte författarens identitet kan man väl säga. Om du får en (väldigt) stor läsekrets kanske det blir kontrakt med ett förlag till slut…

  5. Debutant tog saken i egna händer

    av

    skriva med fjäderpenna

    Här kan man läsa en intervju (på engelska) med en författare som tog ”maskrosvägen” till en framgångsrik författarbana. Han orkade inte vänta på de traditionella förlagens beslut utan gav ut de första böckerna i en serie deckare via Amazon, hittade duktiga formgivare till omslaget och till slut plockades rättigheterna  upp av PanMacMillan. För- och nackdelar diskuteras som dilemmat med hur man ska prissätta böcker som man ger ut själv utan att känna att man kastar bort dem för underpris, vilket medium som är bäst; e-bok eller pappersbok, och att han ångrar att han inte anlitade en bra redaktör till texten. ”Det arbetet är viktigare än själva skrivandet.”

  6. Ingen ska tala om för mig att jag aldrig kommer att bli publicerad!

    av

    förlag

    (Rebecka Skloot, författare till Den odödliga Henrietta Lacks)

    Några bästsäljande författare talar ut om hur tufft det var innan de blev antagna av förlag. En del ställdes inför detta välbekanta dilemma; man får feedback från ett förlag och börjar skriva om för allt vad tygen håller. Men hur mycket ska man ändra för att redaktören äntligen ska bestämma sig? Att hålla fast vid en blind tro på sin egen bok i en nyckfull bokbransch verkar vara en förutsättning för att klara den långa vägen mot mål. (Och även tillvaron efter publicering.) Nödvändigt om man måste hantera över tjugo refuseringar som Khaled Hosseini innan han gav ut Flyga drake. Men han är i gott sällskap….

  7. Slit och slängläsning i den digitala eran?

    av

    MIX skräck

    MIX, förlaget som nischat sig mot nerladdningsbara texter har släppt nya digitala noveller. Det verkar som att det är just det korta formatet som ska marknadsföra texterna. Inte novellens ”subtila säregna litterära kvaliteter” som Amanda Svensson skriver. Novellen är kort och kan läsas på en kafferast. När MIX förlag ger ut noveller i appformat kallar man dem för  ”dötidsläsning”.  Dessa nya format och former för publicering kanske också kräver författare som kan se väldigt pragmatiskt på sitt skrivande och sina alster och hur de läses. Men kanske är det värt det för att bli läst, även om det är i en iPhone med en Pressbyråkaffe på perrongen i Katrineholm.

  8. Den ultimata berättelsen

    av

    black cat

    Här tar författaren Anna-Karin Palm upp hur deckarens intåg flyttat fram positionerna för kommersiell- och genrelitteratur till nackdel för konstnärlig litteratur. Men deckaren påverkar också hur böcker skrivs. Det är något med deckaren som – har jag läst – gör den till den bästa formen för att berätta en historia. Att inleda med en fråga eller ett mysterium och sedan lotsa läsarna gradvis fram mot svaret lär vara den dramatiska struktur som engagerar mest, kopplar hårdast grepp om oss. Det är en sorts urstruktur för hur man kan berätta en historia som verkar nergrävd i det mänskliga psyket. Skapa en gåta och man vill ha svaret.

  9. Den oändliga historien

    av

    Om man vill följa en debutromans väg från textmassa i datorn till placeringar på världens bestsellerlistor så läs senaste Vanity Fair (med Angelina Jolie på omslaget). Där skildras resan som Chad Harbachs bok The art of fielding gör från hans egen skrivkammare via otaliga utskick till olika agenter som ratar den, till det där mailet som man bara kan drömma om när allt hopp verkade vara ute (”Chad! I loved your book…”) till hur det till slut landar hos rätt förläggare och sedan skrivs om ytterligare, för att till sist formges och tryckas med en blurb av Jonathan Franzen… och boken finns att köpa just nu på Pocketshop. I ett väldigt långt med väldigt spännande reportage ges en inblick i hur komplicerad denna process kan vara – förutom det faktum att författaren jobbade med manuset i tio år – de osannolika vändpunkterna och blandningen av hårt arbete, envishet, ren tur och tajming som gör drömmen verklig. Dessutom får alla aktörer komma till tals och ge sin bild av hur det gått till, från författarens kollega som hela tiden testläser manuset, till agenten som trodde att alla andra agenter slogs om det, till förläggarna och hur de egentligen resonerar (iallafall i den amerikanska förlagsbranschen kan en framgångsrik bok ge en förläggare en ordentlig skjuts i karriären). Tyvärr finns inte artikeln på VF.com men där kan man läsa ett utdrag ur The art of Fielding.

    10. ← Föregående sida