Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Så skriver du nästa YAbästsäljare

    av

     

    hjältinna

    Tyvärr hittar jag inte länken till denna lite halvt på skojartikel om hur du skriver nästa dystopiska ungdomsroman. YA, alltså Young Adult, är en genre som dominerar topplistorna. Vissa säger att de riktar sig till läsare mellan 14 – 17, andra att målgruppen är upp mot 25 år. Fantasy eller sci fi är en populär genre att skriva i men det finns också kärleksromaner á la Förr eller senare exploderar jag. Huvudpersonen är ung, oftast kvinna, kanske till och med fortfarande i skolan (gymnasiet). Ja tänk bara på tjejerna i Cirkeln.

    Hursomhelst, här är några gemensamma drag för YAböcker á la Hungerspelen eller Divergent:

    • Flera delar eller iallafall en trilogi. Minst.
    • Skapa en detaljerad värld. (Men undvik exposition alltså långa sjok av beskrivningar, mitt tips)
    • Ge protagonisten ett uppdrag. Det ska vara ganska betungande dessutom, typ rädda världen
    • Inkludera en kärlekshistoria, dock kantad av problem
    • Seger; huvudpersonen vinner men till ett fruktansvärt högt pris eller iallafall att någon bikaraktär dör
    • Protagonisten är kvinnlig och både starkt och modig. Hon är bra på att handskas med vapen och blir en duktig krigare (för att hon måste)
    • Den manlige huvudpersonen är en känslig, komplicerad typ
    • Inkludera ett föremål från huvudpersonens förflutna i den ”vanliga världen”, ett memento. Ett smycke hon ärvt, något hemifrån, en leksak eller något som tillhört den familj hon tvingats lämna bakom sig

    Här intressant läsning om fenomenet YA.

  2. Fler skrivråd

    av

    skrivardagbok

    Goda råd om skrivandet kan man bara inte få för mycket av om ni frågar mig. Här har Maria Popova på Brain pickings (fantastiskt nyhetsbrev om kultur och skapande) gjort en portalsida med citat och följer du länkarna kan du läsa hela artikeln när författaren ifråga intervjuas om att skriva. Alla möjliga från Isabella Allendes ”infinn dig vid skrivbordet och till slut kommer musan (inspirationen) att infinna sig också”. Eller Elmore Leonards ”Låter det skrivet så skriv om det”. Ack ja…

  3. Vägen till författarskapet

    av

    skrivresan

    Det här tror jag många ser tillbaka på som just ett vägskäl, en vändpunkt som de tydligt kan peka ut; vad det var som gav dem idén till boken. För Toni Morrison var det en skrivarkurs (väldigt vanligt), för Joan Didion en rubrik i en tidning och för David Foster Wallace en flickväns kommentar om att hon hellre ville vara en person i en bok än en verklig människa. Dessa för skrivprocessen utlösande detaljer i tillvaron och mycket annat kan man läsa om i boken Process – the working lives of great authors. Alltså en bok om några stora författares skrivande liv, kreativa process och teknik. Teknik är viktigt i alla sammanhang när det ska skapas.

  4. För dig som funderar på att ge ut boken själv

    av

    Om man är i Göteborgstrakten den 26:e mars så kan man lyssna på föredraget ”Självständig aktör eller outgiven loser” på Litteraturhuset, Heurlinsplats 1, i Lagerhuset. (Järntorget är närmsta kommunikationsknutpunkt.) Jag hittade ingen webplats att läsa mer på men det verkar vara en rad intressanta aktörer som deltar inklusive författare som gett ut sina böcker själva och som diskuterar vad det innebär, för- och nackdelar, i ett slags seminarium. En intressant afton för alla er som tröttnat på att harva runt med ert manus de vanliga vägarna. Börjar klockan 18.00. Efteråt blir det mingel under överinseende av DJ Nina Natri. Perfekt läge att utbyta erfarenheter med andra och att nätverka!

  5. Bladet från munnen

    av

    blad

    En frustrerad handledare på en av USA.s mer prominenta författarutbildningar skäller på sina deltagare och förklarar att han är trött på alla som

    – Vill skriva men inte vill läsa själva – förutom i rent marknadsundersökningssyfte á la varför blev just den boken en hit och hur gjorde hen som skrev den?

    – Folk som baserar sitt manus på självupplevda händelser och tror att dessa räcker för att boken ska bli intressant

    – Alla som hanterar sitt professionella skrivande som en form av terapi

    – Total brist på något intressant att berätta

    Kort sagt; uppfyller du de här kriterierna kommer ingen att bry sig ett skit om din bok! Det bör påpekas att kritiken från den här läraren riktar sig speciellt mot alla som använder något trauma i sin uppväxt för att bygga en hel bok kring och tror att det räcker. Men som artikelförfattare påpekar, den här handledaren (själv författare) har insikter om hur ett manus kan uppfattas som deltagarna kommer att bli konfronterade med när de väl lämnar skrivarworkshopens ombonade livmoder och kastas ut i verkligheten.

  6. Saker som kan hjälpa dig skriva synopsis

    av

    skrivbord

    K M Weiland ger några tips om vissa saker som kan hjälpa dig att skriva vad hon kallar för outline. En plan, inte så långt som synopsis men ändå en sorts grundstruktur. Vilka är de grundläggande villkoren, premisserna för manuset? Premissen är alltså bara den första delen eller den första akten för att tala filmmanusspråk. Det här är bra att kunna langa fram när du ska marknadsföra boken och vill kunna ganska snabbt och konkret, med direkta exempel, sammanfatta vad handlingen går ut på:

    Försök att identifiera

    • Protagonisten
    • Vilken är hens situation; vilken är den vanliga världen eller huvudkaraktärens utgångsläge?
    • Målet; vilken är protagonistens mål i handlingen?
    • Vad hindrar?
    • Katastrofen: vad får huvudpersonen att lämna sin vanliga värld? (Kallet till äventyret kan man säga också, det behöver inte vara en katastrof. Ett arv, ett brev, någon slags vändpunkt.)
    • Konflikten: vad handlar manuset om. Vilken är den övergripande konflikten?

  7. Vikten av synopsis

    av

    synopsis

    För att bygga ett hus måste man ha en bra grund . Det samma gäller manus. Slarvar man med det rasar  berättelsen ihop. Handlingen håller inte, uppvisar logiska luckor, avstannar eller tar galna stickspår. På synopsisstadiet löser man problem (precis som Simona Ahrnstedt säger här) och lägger grunden som allting annat vilar på, utgår från. Och som den visa Simona påpekar; handling är inte att karaktärerna är med om saker.

    ”Du måste ha mål, motivation och konflikt.
    Och dina karaktärer måste förändras.”

    En bra handling ger sig inte själv; det kräver en fas (som kan bil ganska lång) av att pussla, spåna, planera, fantisera, stryka, ömsom slita sitt hår och ömsom komma med genialiska lösningar på alla de problem som lär uppenbara sig när man försöker få ihop en fungerande dramatisk berättelse. Det är faktiskt som att pressa sig genom en födslokanal. Men det ger också större frihetskänsla när man väl börjar skriva själva texten och scenerna. Det är som med allt annat; lägger man en bra grund besparar man sig själv en massa problem senare.

  8. Fler män skriver romance

    av

    kärleksroman

    Nästan en tiondel av de nominerade till tävlingen Romantic novel of the year är män, om jag räknar rätt. Det vill säga 3 av 36. Det är iallafall fler än någonsin. I en sådan megaindustri som romance är det kanske inte konstigt om fler och fler män hoppar på tåget, om man är bra på att skriva renodlade kärleksromaner debatteras här. En av de nominerade manliga författarna är 90+! Kanske användandet av en kvinnlig pseudonym är en generationsfråga och i framtiden tänker inte Michael, Bill eller någon av de andra grabbarna gömma sig bakom namn som ”Jessica” och ”Emma”.  Även om romance fortfarande inte är stort i Sverige väntar vi bara på att den svenske skrivande mannen ska lämna deckarna därhän och börja skriva romance varför inte under lockande feminina pseudonymer som ”Michaela” eller ”Daniela”. Tyvärr är ”Simona” redan upptaget.

  9. Kvinnlig framtid

    av

    scifi

    Science fiction och fantasy är genrer som fört en ganska tynande tillvaro i Sverige men som sedan några år fått en återfödelse och på olika sätt har den fått kvinnliga förtecken. Jag för min del tycker att både inom litteratur och teve & film så är dessa ytterst kvinno-vänliga genrer, nyskapande och med plats för normbrytande, okonventionella hjältinnor. Det kanske är talande att en av få svenska tvättäkta sciencefictionromaner är skriven av en normbrytande kvinna (Kallocain av Karin Boye). Den här trenden märks på de manus jag läser som lektör också nämligen att de är skrivna av kvinnor. Om det finns något gemensamt för dessa manus är det de ofta skickligt skrivna, energiska och fantasifulla (nej inte sexscener) utan stridsscener. Att få in rörelse och handling i långa partier som går ut på att några av karaktärerna ägnar sig åt någon typ av fysisk kamp är helt klart en utmaning men ofta tillhör dessa stycken det bästa i manusen. Om man vill läsa in sig på genren kan man uppdatera sig genom att ta del av dessa tips om scifiböcker skrivna av kvinnliga författare, eller kolla in Washington Posts kolumn om nyskriven sci fi och fantasy.

  10. Karaktärens känslomässiga båge

    av

    brideshead

    Alla karaktärer speciellt huvudpersonen genomgår en känslomässig båge – detta visste vi. Det är ofta detta man trycker på som lektör; vilken är karaktärernas känslomässiga resa, deras utveckling från början till slut? Saker händer men dessa saker måste karaktärerna reagera på, det är så de utvecklas och förändras och det är egentligen hela poängen. Hursomhelst; alla romaner är konstruerade enligt endast sex grundmönster av olika känslolägen enligt denne amerikanske forskare varav de vanligaste kan sammanfattas som:

    neutral – ledsen – lycklig – ledsen – väldigt ledsen – lycklig –neutral

    Frågor på det? Enligt forskaren som utsatt 40 000 romaner för sin analys är detta den vanligaste känslomässiga resan karaktärerna gör genom bokens handling i såvitt skilda verk som En förlorad värld och Stolthet och fördom. Sedan finns det förstås andra mönster som i tragiska mästerverket Borgmästaren i Casterbridge:

    ledsen – djupt förtvivlad – lycklig ( i fem sekunder) – ledsen – ledsen – ännu ledsnare – djupt olycklig – självmordsbenägen

    Kort sagt precis som det sägs här – en roman är en känslomässig berg- och dalbana. Ju djupare dalar desto mer uppnås katharsiseffekt men mer om det i senare inlägg.

    11. ← Föregående sida Nästa sida →