Jag brukade hjälpa mina föräldrar att städa och sortera deras bokhyllor när jag var liten. En hylla sorterades efter svenska och nordiska författare, de tre andra var fyllda av amerikanska och engelska böcker. Redan på sorteringsstadiet syntes skillnaden. De nordiska präglades av något svalt reserverat, stramt och nästan sorgesamt vad gällde utseende och titlar. Det fanns en enkelhet och framför allt allvar. Att läsa verkade vara något upphöjt och svårtillgängligt. De anglosaxiska däremot signalerade något helt annat.  Ett kommersiellt tilltal hade jag kallat det idag där titlarna och omslagen signalerade sexighet, drama, story och raffel -det spelade ingen roll om författarna var nobelpristagare som William Golding eller bestsellerförfattare som Sidney Sheldon. Det var böcker som flirtade med potentiella läsare, de var starkare i tilltalet och bejakande av det eskapistiska och underhållande i ett läsa.