Har ”bara” 400 sidor kvar av “Borta med vinden” nu… Scarletts själ är redan förlorad och hårdheten i hennes karaktär börjar sedimenteras, men det är fortfarande ett otroligt fascinerande portträtt av en hjältinna som helt saknar försonande ädelhet eller osjälviskhet. Hon snor sin lillasysters fästman och gifter sig med honom för att hon behöver hans pengar till Tara – godset. Hon är förmodligen den sämsta mamman som den litterära världen skådat, totalt ointresserad av sin egen son. Hon är redo att utnyttja folk åt höger  och vänster för sin egen vinnings skull, fortfarande kokett, fåfäng och självisk. Även när hon till exempel tvingas sy om ett gammalt draperi ( se bilden) till en klänning för att bli tillräckligt snygg för att kunna förföra Rhett Butler – eller hans pengar snarare. Men hon är samtidigt fruktansvärt stark och driftig, livbojen för en rad personer som inbördeskriget lämnat vind för våg och som är totalt beroende av henne  och av att hon lyckas fortsätta driften av sin plantage.  Det är som att hon representerar nattsidan i den kvinnliga karaktären, den där som sällan får komma fram, men ändå utan att hon blir till häxa. Snarare utkristalliseras dessa sidorna som konsekvens av den hårda tillvaro hon kastas in i av kriget och som gör henne till en överlevare. Sidor som hjäper henne att dra sig fram när alla andra gått under eller gett upp; inget martyrskap eller offerroll här inte. Kanske det som känns så uppfriskande.