Som författare är man kanske inte alltid medveten om att den historia man skriver på inte är så himla originell som man tror. Ofta bygger man den på några kända urberättelser, en saga eller en myt. Ett känt mönster för en kärleksroman är till exempel myten om Hades, kung av Underjorden, en grubblande dysterkvist som lever ”avskuren från värme och solljus” och den livgivande Persephone, prinsessan som förknippas med vår, växtlighet och grönska. … Här man läsa om hur denna relation rekonstruerats i otaliga romanceböcker men ekar också genom senare böcker som Rebecca av Daphne du Maurier, eller Jane Eyre.
-
-
Vilken saga har du inom dig?
Ur Alice Hoffmans råd om hur sinnena kan hjälpa en i skrivandet känns rådet om att ta reda på vilken saga man bär inom sig ganska fascinerande. De flesta kan nog intuitivt förstå vad hon menar. Om du relaterar till sagan om Ridddar Blåskägg vet du kanske vad du bör försöka förändra i ditt privatliv, eller om du ser dig som Törnrosa (lite för passiv, oföretagsam och i ständig väntan på att Drömprinsen ska storma in genom dörren). Eller känner du igen dig i Askungen, ständigt med känslan av att vara lite utanför och missgynnad, inte minst för att du egentligen är snyggare än alla andra? Eller är det Den fula ankungen som gäller….?
