Och ödesdigert. Och tvetydigt. Eller “varför ska man klämma in så mycket budskap i deckarna?”.  Att gilla Maria Lang är en bra förutsättning när man skriver för veckotidningar – här handlar det om tätt berättade raka underhållningsstories, sinne för detaljerade och fänglande miljöer och pussliga intriger. Jag har lärt mig otroligt mycket av ML och det är bara så synd att hon är så bortglömd. (Förutom kanske i det svenska folkdjupet.) Men den typen av rafflande, enkla och pirriga, romantiska underhållningsberättelse kunde inte ha gjort sig så bra i den puritanska litterära Sverige på femtio – sjuttiotalet. Och trots det var ju  ML  litteraturvetare och böckerna är späckade med citat från Carl Jonas Love Almquist och Hjalmar Söderberg. Men hon smög in dem med den kommersiella författarens obönhörliga sinne för underhållning bland strypmördade vackra psykologistudenter och stilla skogstjärnar under augustimåne… Länk till intervju med henne här på SR Minnens hemsida.