Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Skriv som vinden!

    av

    moln

    Åh vilken härlig bukett med tankar och råd från arbetande författare – många av dem undervisar även i skrivande:

    • fundera ut slutet på din historia i förväg. En berättelse kan ses som en komplicerad mekanik med en massa bitar och kuggar som samverkar och hänger ihop. Ett slags pussel med andra ord. Alla bitar påverkar varandra.
    • att skriva en historia är att utforska. Man hittar ett ämne eller tema och berättelsen i form av romanen eller novellen är ett sätt att gräva sig djupare, hitta nya dimensioner och upptäcka.
    • en agent eller förläggare noterar handlingen först, berättelsen – storyn. ”Vilken är berättelsen här? Och engagerar den mig?”
    • skriv på (skriv som vinden), titta inte ner i texten under tiden, och gå tillbaka i efterhand och redigera och skaka fram de där guldkornen. Men försök inte skriva enbart guldkorn. Man måste skriva mycket för att hitta ett och annat…
    • Lär känna dina karaktärer väl – det blir ett sätt att ta reda på hur de reagerar och deras känslomässiga drivkrafter. En viss karaktär kan bara reagera på ett visst antal sätt.
    • Gestalta; alltså fundera på hur dina karaktärer avslöjar vilka de är genom hur de beter sig.

  2. Svensk fantasy på uppgång

    av

     

    fantasy3

    Efter deckarvågen verkar det vara fantasy som lockar svenska läsare . Efter alla lektörsläsningar av svensk fantasy, flitig läsning av utgiven svensk fantasy och av förlagsutlåtanden jag fått ta del av via klienter verkade det finnas några trender:

    Fantasyn som ungdomsroman; den starkaste trenden hittills är inte den historiska Game of thronesinspirerade fantasyn som kan klocka in på upp till tusen sidor och där handlingen är förlagd till en annan värld full med drakar och svärd. Läsningen är riktad mer till barn och ungdomar med unga protagonister med vardagliga problem som förälskelse och kompisar, som dock råkar ut för övernaturliga saker.

    Socialrealism, eller som Jonas Thente skriver här– ett postapokalyptisk drag. Handlingen är fast förankrad i en svensk verklighet där samhället har dragit sig tillbaka och invånarna är mer utlämnade åt naturens mörkare krafter. Den finns tätt under ytan i mörka tjärnar, ödehus, djupa skogar, övergivna gruvhål och gamla vitrappade landsortskyrkor med krympande församling. Och ju mer bakåt i utvecklingen samhället går desto starkare blir dem. Om man vill ha inspiration till sin fantasy kan man med fördel fördjupa sig i svensk folklivshistoria, böcker om svenska naturväsen och myter om sago- och naturväsen; allt sådant våra förfäder trodde på i det gamla bondesamhället.

    Realism- av allt jag lärt mig är detta kanske det viktigaste; glöm inte karaktärsskildringen. Lyfter du ut fantasyinslaget måste romanen ändå hålla som roman. Karaktärerna måste kännas igenkännliga, trovärdigt skildrade och som att de har ett inre liv och genomgår någon sorts förändring. Intrigen eller historien måste skildras med realism och vara förankrad, ofta i en vardaglig utgångspunkt. Det bör finans en psykologisk blick på karaktärerna och deras relationer, så att de inte blir själlösa svärdsvingande actionfigurer eller tomma klichéer. Även om du förlagt handlingen från början till en helt påhittad värld måste gestalterna fungera som fullödigt skildrade romankaraktärer.

  3. Hur vet man när manuset är färdigt?

    av

    böcker

    Detta är en av de viktigaste och vanligaste frågorna jag får som lektör. Man avger sitt lektörsutlåtande och hoppas på att synpunkterna landar – sedan är det upp till klienten att med hjälp av dem bearbeta texten innan de skickar manuset vidare till förlaget. Många gånger har jag varit i kontakt med förbryllade/frågande klienter som fått en uppmaning från ett förlag som läst och gillat, om att skicka in igen när manuset är klart. Man ska alltså redigera, skriva om och ha sig men helst veta när det är färdigt för en utgivning och som någon påpekade – man har bara en chans. Det här kan kännas psykologiskt påfrestande förstås och hur kan man bedöma om det är färdigt, även om man gjort det lektören tyckte… Mitt bästa råd är helt enkelt att läsa mycket. Läs och se var verkshöjden ligger när det gäller utgivna romaner, gör gärna egna analyser av bokens uppbyggnad, till exempel hur karaktärerna är skildrade och hur mycket plats de får. Genom att läsa mycket så får man en egen bild av hur det ”ska” se ut och vad som kanske fortfarande fattas i ditt manus. (Men drick inte vin på samma gång…)

  4. Hur man kan skriva följebrevet

    av

    penna

    Att skriva följebrevet till sitt manus är förenat med en hel ångest och känslan av att en eventuell läsning av manuset står och faller med att det blir bra. Här är några tips i ämnet som går ut på att se brevet som en sorts trailer för manuset. Försök att ge redaktören som läser den övergripande handlingen (”the dramatic arch”) utan att blanda in bihandlingar, med en definierad protagonist. Ta fram dramatiska höjdpunkter om det finns några. Upptäcker du att det inte finns några kanske du ska överväga att bearbeta manuset igen innan du skickar ut det… Se gärna till att sammanfattningen av handlingen utmynnar i en slags cliffhanger. Dock inte slutet i sig – redaktören ska helst känna ”wow, jag vill läsa mer!” Kort sagt – se brevet som en kort reklamsnutt för din bok var syfte är att sälja den och skapa förväntan inför mer. Mitt tips är; var så konkret som möjligt, undvik det luftiga, allför generella eller det som känns klyschigt.

  5. Förlaget Harlequins manustävling

    av

    Harlequin tävling

    Även i år arrangerar förlaget Harlequin en manustävling! De letar efter manus skrivna i genren romance. Du som vill ha inspiration och tips kan förstås botanisera hos Simona Ahrnstedt eller kontakta mig om du vill ha coaching och feedback på ditt Harlequinmanus, utkast, synopsis eller enstaka kapitel. Jag lovar att bolla tillbaka snabbt och konstruktivt. Tävlingen består av flera steg under hösten och vinnaren får ett kontrakt med förlaget och sitt manus utgivet.

  6. Den steniga vägen mot internationellt genombrott

    av

    Simona Ahrstedt

    Jag fick privilegiet att läsa vad som skulle bli En enda natt på ett tidigt stadium, det var alltså flera år sedan. Visst fanns det saker och ta upp vad gäller det tekniska men ändå kändes det så starkt att det fanns det där som brände till; en djup förståelse för karaktärernas känslomässiga drivkrafter, en känsla för dramatisk komposition och insikt om vikten av att underhålla läsaren. Med åren har vi nog hållit hyfsat jämna steg vad gäller att förstå mer och mer om konsten att skriva roman, om struktur och dramaturgi och det raffinerade underliggande hantverket som bygger upp en bra berättelse. Att det skulle sluta med att Simona Ahrnstedt en dag sålde världsrättigheterna till sina tre samtida romanceböcker där En enda natt är den första till ett stort amerikanskt förlag hade väl ingen av oss kunnat ana. Inte minst är det stort för att romance är en genre där den anglosaxiska författare dominerar så totalt. Det är svårt att inte inordna Simona i samma skara som J K Rowling, Sigge Stark, Astrid Lindgren och P L Travers – kvinnor som hanterar vardagen med familj och ekonomi, barn, matinköp och städning samtidigt som de skriver och gör sitt bästa för att Work it för att tala med Tyra Banks igen och där talangen eller mjukvaran till slut får ett explosiv genomslag.

  7. Att skriva följebrevet

    av

    trailer

    Det borde anordnas kurser i att skriva följebrev till sitt manus. (Kanske gör det redan.) Det är förenat med en helt del ångest och ruelse, framkallad av känslan av att manuset står och faller med brevet eller iallafall dess chans att bli läst. Här kan man läsa några tips om hur det ska se ut om man vill ”locka till läsning” – som en filmtrailer. Försök att ge redaktören som läser den övergripande handlingen (”the dramatic arch”) utan att blanda in bihandlingar, med en definierad protagonist. Ta fram dramatiska höjdpunkter om det finns några. Upptäcker du att det inte finns några kanske du ska överväga att bearbeta manuset igen innan du skickar ut det… Se gärna till att sammanfattningen av handlingen utmynnar i en slags cliffhanger. Dock inte slutet i sig – redaktören ske helst känna ”wow, jag vill läsa mer!” Det här med genre, målgrupp och lite annat utlämnas faktiskt i artikeln. Kort sagt – se brevet som en kort reklamsnutt för din bok var syfte är att sälja den och skapa förväntan inför mer. Mitt tips är; var så konkret som möjligt, undvik det luftiga, allför generella eller det som känns klyschigt. (Bilden ur en trailer till Alfred Hitchcocks Psycho.)

  8. Det här med självpublicering…

    av

    Fifty shades

    Nu har även Bonniers skapat en plattform för författare som vill ge ut sina egna böcker (tack för tipset, Simona). Det är en rätt intressant utveckling onekligen. Man kan väl se det som att i strömmen av manus som skickas ut till agenter och förlag är det svårt även för de (förlagen och agenterna) att hitta guldkornen. Ett manus som författaren ger ut själv är ett manus som redan finns där ute, som blir mer synligt för de etablerade förlagen, och om det visar sig attrahera läsare såklart blir extra intressant att kolla lite mer på. Så var det med E L James som skrev Fifty shades… som fanfiction på nätet (fanfiction.net) och där vet man ju vad som hände. Och exakt samma sak hände denna kvinna som skriver thrillers under pseudonymen Rachel Abbott, som ursprungligen gav ut dem själv som eböcker och som efter att ha blivit väldigt poppis plockades upp av stora förlaget Random House.

  9. Bikaraktärernas hemliga liv

    av

    longbourn

    I Elin Boardys nya roman Mary Jones historia är det en tänkt gestalt, tjänsteflickan Mary, från klassikern Skattkammarön skriven 1883 som är vår protagonist. Boardy gör därmed samma sak som författaren Jo Baker gör i Longbourne där handlingen utspelar sig på familjens Bennets herrgård i Stolthet och fördom av Jane Austen men är berättad ur tjänstefolkets perspektiv. Hon tar en bikaraktär ur en välkänd roman och skriver historien igen ur dennas infallsvinkel. Det mest kända svenska exemplet på det här greppet är nog Gregorius av Bengt Ohlsson, där föregångaren är Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. Om man ska se några mönster i de här böckerna är att infallsvinkeln antingen är tjänarnas istället för överklassens, men kanske ännu mer att antagonisten i ursprungsboken nu får talan och vi får följa historien ur hens perspektiv. Det här gäller även ryska författaren Kirill Yesskovs The last ringbearer där det är Sauron, mörkerfursten i Sagan om ringen, som är huvudpersonen, och Hyde av Daniel Levine (Dr Jekyll och Mr Hyde).

    Vad många kanske inte vet är att om verket tillräckligt gammalt och ingen gör anspråk på rättigheterna längre har man som författare fria händer att återanvända dess karaktärer. Jag för min del hade nog valt den ultimata karriäristen Madame de Villefort i Greven av Monte Christo, en kvinna som bokstavligen går över lik för att främja sin egen lille sons framtid. Det hade varit intressant att sätta sig in hur hon resonerade, vilken bakgrund hon hade och om man hade kunnat skapa förståelse för henne. Och miljöer, tidsepok och mycket annat hade redan funnits där… Eller varför inte Regina, den bittra, hämndgiriga och sedemera vanställda släktingen i KullaGullaserien vars högsta önskan är att göra slarvsylta av sin lilla änglalika kusin.

  10. Råd till den blyga författaren

    av

    blyg författare

    Du har skrivit klart manus, kanske till och med fått förlagskontrakt. I något skede måste du som författare axla rollen på ett mer offentligt, synligt sätt för att sälja den. Antingen som egenutgivare eller som ett led i en marknadsföringsplan du och ditt förlag gjort upp. Dels finns tips om hur du gör reklam för din bok, men frågan är om det inte är bättre att ta del av Susan Cains råd om hur man övervinner rädslan för att ställa sig i strålkastarnas sken. Som en av kommentarerna lyder ”Jag är en ny författare som konstant brottas med rädsla och självtvivel och ska spara den här artikeln.”

    Just det – hur ska man komma över tvivlet och osäkerheten inför att man egentligen har något att komma med? Introvertexperten Cain kommer med en massa bra råd som jag varmt rekommenderar som författarcoach. Ett av de bästa är att använda sociala media som ett sätt att uttrycka sig, inte marknadsföra sig. Texter i rent marknadsföringssyfte; ”Du måste bara läsa min bok för den är så otroligt bra…” kan få en att känna sig som en simpel dammsugarförsäljare medan texter som berättar en historia är mer av ett kreativt projekt samtidigt som de uttrycker vem du är: ”Jag skrev den här boken efter att ha hittat några gamla brev i en låda på min farmors vind…”

    11. ← Föregående sida Nästa sida →