Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Berättelsernas magiska universum

    av

    berättelse

    Alltså det som Neil Gaiman föreläser om här är rätt så fantastiskt. Han har en teori om att berättelser, historier, ”stories”, existerar i sitt eget abstrakta berättelseuniversum och motsvarar alla kriterier för vad man kräver av andra livsformer; de lever i symbios med människan och behöver oss på samma sätt som vi behöver dem, de fortsätter att ge och ge, de är uråldriga och återkommer i sina grundstrukturer i olika århundraden, tidsåldrar och platser på jorden, de har förmåga att fortplanta sig och anta nya former. Berättelser är med andra ord en livsform precis som biologiskt liv. Detta kan låta grymt flummigt om inte fler än en författare upplevt hur en historia eller berättelse redan ”finns där”, och det gäller att inte skapa den så mycket som att gräva fram den, intakt, precis som Stephen King beskrev det, som att exkavera ett fossilskelett. Gaimans föreläsning kan man titta på här. Man kan också prenumerera på Nyhetsbrevet Brainpickings.

  2. Berättelsens rötter

    av

    antigone

    Det här initiativet borde vara något för svenska skol- och kulturpolitiker… Gamla sagor, grekiska myter och andra historier ges ut igen, bearbetade av nutida författare med tanke på unga läsare av idag. Det är ett sätt att introducera läsande, böcker och berättelser överhuvudtaget för yngre som i allt lägre grad verkar läsa överhuvudtaget enligt vissa undersökningar… Att de grekiska myterna som Antigone av Sofokles i flera fall är mer spännande än många tevespel och teveserier är dessutom obestridligt. Här kompromissas inte med saker som mänskooffer, barnamord, kärlek, svartsjuka och ond bråd död.