Karaktär är handling säger man ju. (Kanske i synnerhet om man är manusförfattare.) Men det är tydligt även hur miljöerna inspirerar till historier och påverkar handlingen. Jag tänker nu senast på “Bergets döttrar”, av Anna Jörgensdotter, om Sandviken och dess bygdehistoria. Andra författare förlägger i princip alla sina historier till samma trakt, Stephen King är en av dem med sitt Maine. En, kanske nyttig, realitet med att skriva veckotidningsfiction är att man måste väva in miljöerna i pågående handling för att inte bryta framåtrörelsen. Man kan inte riktigt ge sig hän åt dem för deras egen skull på samma sätt som i en roman. Men att läsa en bok med väl genomförda miljöskildringar förstärker känslan av att stiga in i en annan värld och ju mer detaljerade miljöskildringar desto fastare “väggar” i detta imaginära rum. Det måste hursomhelst vara en gåva för en som författare om man har en plats som man känner sig inspirerad av, som föder berättelser och hör i hop med en själv rent kreativt, varesig det är Cornwall, Bergslagen, Fjällbacka eller New England.
Tricket är att ställa sig utanför och våga. Jag funderar ofta på hur det kommer sig att brittiska och irländska författare får sin hemtrakt, som i jämförelse med vår är betydligt tamare, att bli exotisk, mysig och full av händelser.
Jag tror att en del av sanningen är att vi tror att Sverige är så fruktansvärt tråkigt (vi gör samma misstag turistmässigt) men se på oss…vi har fler stenkistor, runstenar, skeppssättningar i Bohuslän än vi kan räkna. Vi har en natur som är betydligt vildare än storbritaniens. Vi har en historia som inte skäms för sig, där finns saker att ösa ur men vi gör det inte. Vi hämmas av…just det Luther och Jante. Vi skall minsann inte göra oss märkvärdiga…eller så är det precis det vi skall. Vi är exotiska. Så det så. Nu skall vi bara allihop skriva om det också.
Jag tror det med,vi tror att sverige är tråkigt. Det är nog vårt \”arv\” vi värjer oss för att vi förhäva oss och för att hemfalla åt det lite nationalromantiska eller vad man ska kalla det för, men i själva verket tycker jag Sverige är fullt av inspirationskällor vad gäller historia, naturen och det omväxlande landskapet //Jenny
Jag håller med – Sverige är fantastiskt! Och man får inte glömma våra städer – fulla av historia, kultur och sexighet. Jag älskar att frossa i både det moderna Sverige och i det historiska (som du redan vet!)
Kram
Ja jag vet! 🙂 Vissa miljöer känns dock så grymt outforskade, jag har dille på böcker som på något sätt utspelar sig i skogen nu – Kerstin Ekman, Elisabeth Rynell – t o m \”Pappa Pellerins dotter\” av Maria Gripe. //Jenny
För att inte tala om alla personligheter vi har och har haft. Både levande och litterära.
Britter väjer inte för att utnyttja sina poeter vilket gör att de inte glöms bort…vad sägs om att ha med Heidenstam, Tegnér och Ferlin som bakgrundsfigurer. Biografier finns ju om dem att hämta stoff ifrån.