Det finns brittiska kostymdramer, amerikanska naturligtvis (kan just nu bara komma att tänka på ”Johan Adams” och ”Nord och Syd”), och svenska – även om svenskt 16- och 1800tal alltid verkar väldigt vadmalsgrått, loppbitet och kargt på teve och film. Men så var det nog ingen lätt tillvaro här uppe i Norden eller ”Vargarnas land” som drottning Desirée kallade Sverige när hon var tvungen att flytta hit med Jean-Baptiste Bernadotte. Och så finns det franska kostymdramer som detta, Bernard Taverniers ”delikata” Prinsessan av Montpensier som man helt enkelt måste se. Känner jag, efter att till och med hårdföra manliga amerikanska kritiker blivit alldeles till sig.